torsdag 30 december 2010

Sundsvall - är det kul?

2011 blir det nog en semestervecka norrut.

En av mina polare tog sitt pick o pack, lämnade Stockholm och flyttade till en liten by i norrland. – Jaja, och hur ska du överleva där, sa jag lite lätt sarkastiskt. Du kommer ju garanterat att få lappsjukan inom en vecka.

Nu har han bott där i snart ett år och är alldeles lyrisk.

- Här är ju helt underbart. Har köpt en segelbåt och vi bor alldeles vid vattnet, ska ut o klättra i helgen… ni måste komma o hälsa på oss.

Ok, så får det bli. Just nu ligger planerna på att mötas på Gatufesten i Sundsvall, fixa ett hotell och kanske en kväll på Casinot innan vi far vidare till de mer okända markerna i de djupa skogarna. För mig har alltid Sundsvall varit förknippat med en RIKTIGT tråkig lektion i skolan om branden i Sundsvall på 1800-talet (?) och CSN – knappast något turistparadis – men efter att ha kollat runt lite så börjar det faktiskt verka som om en långweekend i Sundsvall skulle kunna bli riktigt kul.

Det är väl bara att i sin bästa smoking glida in på Casino Cosmopol och beställa en martini och njuta av den norrländska atmosfären.


söndag 28 november 2010

en plats i solen

Nu har visst ett spanskt affärsgeni slagit till och blivit ägare till solen. Hon kommer att vad det verkar ta ut en avgift av alla som använder den - detta helt lagligt såklart.
Jag vill då passa på att uppmuntra alla som på något sätt skadats eller åsamkats smärta på grund av den damens nya ägodel - solsveda, hudcancer, solsting, uttorkade sädesfält världen lver, ökenspridning etc - att omedelbart kontakta en advokat för att diskutera hur stort skadeståndet skulle kunna bli för att ägaren inte har vidtagit tillräckliga skyddsåtgärder för att förhindra eventuella skador.

Det här kan nog kanske bli en mindre ekonomisk framgäng än vad damen tror...
Låt oss följa detta med spänning :)



torsdag 25 november 2010

Ett paket korv och en mobiltelefon

Är det någon mer än jag som börjar tröttna på att konstant bli överfallen av mobiltelefonsäljare som fullständigt verkar ha invaderat entréerna till samtliga matbutiker och gallerior i hela landet?
- Heeej!! Hur mår du? - Vad ringer du med för abonnemang? - Vad har DU för telefon?
- Här ska du få en present av mig...
Jösses vad jag tröttnat på detta! Nu mera väljer jag matbutiker som är av det mindre slaget, typ lilla ICA-butiken på hörnet som inte har plats för mobiltelefonkrängarna.
Om ni måste kränga era lurar i matbutiker så kanske ni kan lägga dem i en sån där automat som man stoppar 5 spänn i och vrider fram ett tuggummi eller en klibbig hand-leksak.
Kanske kan vi snart hitta mobilabonnemangen i Happy meal på McDonalds...vem vet...

måndag 6 september 2010

Snabba stålar

– När ska det bli min tur att vinna? Han satt i soffan med fötterna på bordet och smuttade på sitt kaffe. Hon kastade en hastig blick på honom och fortsatte att titta på filmen. – Det vore såå fint att se hur det rasslar in en mille på kontot, eller hur?

Hon suckade lite och rättade till kuddarna i soffan som för att markera att han gärna kunde vara tyst en stund och sluta pladdra nu när filmen var som mest spännande. – Om du spelar på något kanske oddsen för att vinna ökar eller vad tror du?

Han insåg att hon hade en poäng där. Det skulle antagligen inte dyka upp några storvinster om man inte spelade på något. Han ställde sig raskt upp, drog upp mjukisbyxorna och svepte kaffet. – Nu ska vi bli rika, triumferade han. Hur svårt kan det vara? Jag ska dra in storkovan redan nu i kväll och i morgon bokar vi in en riktig långsemester.

- Låter jättefint älskling, då kanske du kan slänga de gamla mjukisbrallorna och investera i ett par nya.

- Håna mig bara, men du ska få se. Han marscherade med högburet huvud mot kontoret och datorn. – Jag ska knäcka vartenda casino på hela nätet med bara en hundring som insats, du ska få se, Muahahahaha….

Hon suckade och återgick till filmen.


torsdag 2 september 2010

Snusförbud på jobbet

Ok, det är att gå över gränsen när man börjar hota folk för att få snusa på sin arbetsplats.
Jag kan förstå kommunens iver att skapa en drogfri arbetsplats men var går gränsen? Ingen alkohol eller narkotika - det är vi nog alla glada för, inga cigaretter - ja det är ju bra eftersom röken från dem påverkar alla i närheten, inget snus - ja det påverkar ju ingen annan än snusaren så det är väl i sann demokratisk anda detta läggs in i en policy. Hur är det med andra stimulantia såsom exempelvis koffein? Kommer detta också att bannlysas?
"Koffein är en bitter vit kristallin xantinalkaloid som fungerar som en psykoaktivt centralstimulerande drog och ett milt vätskedrivande medel hos människor och djur..." " Toxisk dos för de flesta (vuxna) människor ligger på ungefär 20 mg per kg som personen väger. Dödlig dos tros ligga runt 150-200 mg per kg, vilket kan uppskattas till cirka 100 koppar kaffe..."(Wikipedia).

Kaffe således en bärare av denna centralstimulerande drog vilken dessutom tar värdefull arbetstid i anspråk då den är vätskedrivande (tänker faktiskt inte förtydliga detta med vätskedrivande) och i stor mängd är dödlig.
Godis & sötsaker - Stora mänder socker ökar risken för övervikt och karies och ett eventuellt sockerberoende (ännu inte officiell status som sjukdom). Kan vi tillåta detta på våra arbetsplatser?

Frågan är - Kommer månde kommunen med en ny utökad policy efter att läst detta?

Jag tror inte det.




tisdag 3 augusti 2010

Förbud mot deodorant?

Mannen i den randiga pikétröjan, säckiga mjukisbrallor och sandaler med rutiga strumpor var den enda besökaren på IKEA - en regnig söndag under juli straxt efter lön - som hade en frizon på ca 10 meter runt omkring sig. Överallt runt omkring i varuhuset trängdes folk med varandra men inte en själ befann sig i närheten av mannen.
Givetvis undrade jag varför men redan på tio meters avstånd från mannen fick jag svaret. Det slog till som en rak höger modell Mike Tyson. Den här killen hade missat deodoranten den här morgonen -också. Det var som en rötmånadsdag på Ulvön (surströmming alltså). Hur kan man glömma bort att tvätta både sig själv och sin tröja i flera veckor, eller tillhörde han någon form av sekt som förbjudit deodorant och hygien?

Skärpning gubbar -så här illa får det faktiskt inte vara!


söndag 1 augusti 2010

Nederlag

Det viktigaste är inte att vinna utan att vinna stort, mumlade han för sig själv medan han loggade in på sajten.

Alla förberedelser var redan klara och hans familj satt i säkerhet framför tv:n och tittade på någon tramsig kärleksfilm han hade hyrt för att få den här stunden alldeles för sig själv. Inget kunde stoppa honom nu. Han småflinade för sig själv i det mörka utrymmet där han gömt undan sin dator. Girigt körde han ned handen i godispåsen och fyllde munnen med små chokladpraliner. Han loggade in sig. Han kontrollerade att kontot var laddat och klart innan han snabbt klickade sig vidare. Han kände att det var hans tur att segra.

Efter två timmar, en tom godispåse och tre muggar kaffe var katastrofen ett faktum. Han var slagen, besegrad och kontot på Online bingo var fullständigt rensat. Det enda som nu återstod av den så glamorösa starten var bara den bittra känslan av nederlag som låg som låg som ett åskmoln över hans huvud. Nåja, det är bara ett spel tänkte han, jag gör det ju för att det är roligt, ibland vinner man och ibland förlorar man…men nästa gång – då ska jag segra – vänta bara.

Han tog på sig sitt bästa leende, loggade ut och gick in i tvrummet till de kära som satt djupt försjunkna i Hugh Grants dramatiska kärleksaffärer.

”Vann du något?” frågade hans hustru med blicken fixerad på den smöriga skådisen på filmen.

”Nja, det var grymt nära ett tag men…” Han lät henne sjunka tillbaka in i filmen och tog upp aftonbladet och började bläddra lite förstrött.

Nästa gång, tänkte han, då är det min tur.


onsdag 21 juli 2010

118 800

Hmmmm...efter att ha skådat in i framtiden ser jag hur 188800 kommer att upphöra existera och gå till historien som en av de absolut mest pinsamma tjänster som uppfunnits. Jag ser även hur en fnissande VD fortsätter att fnissa vidare i kön till arbetsförmedlingen.

måndag 19 juli 2010

I denna ljuva sommartid...

Det brände i halsen och sved i hans ögon när han med hängande huvud släpade sig fram genom klinkerlagda ändlösa korridorer. Han kände sig vilsen och frustrerad, ingenstans verkade det finnas någon väg ut till friheten. Hans svidande rödsprängda ögon sökte efter ett vattenhål, en plats att vila och fly undan en stund för att klara den sista sträckan. Där, bara ett stenkast ifrån honom dök en möjlighet upp. En cafeteria. Han jublade inom sig och försökte förtvivlat få sin hustrus uppmärksamhet. Just som han öppnade munnen och föll på knä för att böna henne om en stunds paus så dök skyltarna upp – REA . Allt var förlorat! Han visste vad detta innebar.

Hon pussade honom på kinden och sa ”Jag ska bara springa in här och kolla lite – det tar inte så lång tid.” Han såg efter henne hur hon snabbt och vant försvann in bland hyllorna i klädaffären.

Han suckade och såg sig omkring. En massa gubbar satt på bänkar, i trappor, några hade rullat ihop sig på sina kavajer på golvet läsandes gratistidningarna. Han slog sig ned på golvet och lutade sig mot papperskorg utanför ett parfymeri mitt emot klädaffären, nickade vänligt mot en äldre herre som räckte honom en sönderbläddrad korsordstidning ” Det finns ett krypto kvar att lösa om du vill”. Han plockade fram en reklampenna från H&M och gav honom.

”Har du varit här länge?”

”Nej, härinne har hon bara varit ett par timmar men det var ju inte hit vi var på väg så hon värmer nog bara upp.”

”Ja, jag vet hur det är. Man tror att varje gång att det ska bli annorlunda men så fort rea-skyltarna syns händer något konstigt med dem.”

”Tur att det bara är sommarrean, mellandagarna brukar vara fruktansvärda.”


onsdag 30 juni 2010

Jakt på nätet

Jakt på nätet.

Att som ”icke-jägare” landa på en sajt som säljer jaktutrustning och känna att jag blev riktigt nyfiken på vad som säljs måste vara ett gott betyg för PN Jakt.

Jag måste erkänna att jag fascineras av den mängd utrustning som idag står till förfogande för jägare. Här finns allt från en litet ”grillspett” med teleskopfunktion som inte är större än en penna när du trycker ihop den till extrema high-tech prylar som Aimpoint kikarsikten och GPS-pejlar. Det är nästan synd att jag inte jagar för jag hittar en massa prylar som jag omedelbart skulle kunna tänka mig att köpa om jag bara kunde komma på vad jag skulle ha dem till.

Det är trevligt att surfa runt och titta på prylar på PN Jakt men jag tror att den skulle kunna locka fler besökare om man satsade lite mer på design av sajten då den känns lite stel i sin utformning. Bilder och beskrivningar av produkterna är mycket bra och det är lätt att navigera runt på sajten men om man kryddade det hela med lite mer artiklar och reportage så skulle man säkerligen nå en bredare publik och kanske öka nyfikenheten på jakt hos fler.

Kanske skulle man kunna få även oss ”icke-jägare” hitta in till PN Jakt och ta tag i plånboken och köpa nya vandrarkängor, kläder för vandring och givetvis det lilla cooola grillspettet.


torsdag 6 maj 2010

Tillrättalagt och ganska trist

Visst, hon har en otroligt bra röst men låten känns som vilken "dussinlåt" som helst. Det är ju dessutom ett intressant grepp att undvika all inblandning från sitt eget land vad det gäller låtskrivande, koreografi m.m. Det enda som verka vara från Azerbadjan i den här satsningen verkar vara sångerskan själv - och fet plånbok.
Jag tror inte att den här låten heller kommer att slå Sveriges bidrag, som jag tror kommer vinna på framförallt på att en mycket speciell röst och glädje framför en överdramatiserad och tillrättalagd låt.

Nej Anders Bagge - den här låten hade du inte ens vunnit idol med.

tisdag 4 maj 2010

Vitrysslands bidrag - en styggelse

Aj vilket totalt bottenapp av Vitryssland.
Efter att ha hört detta kan jag bara grattulera Finlad till ett jämförelsevis enastående bra bidrag till Eurovison. Smörigare låt än Vitrysslands tror jag inte jag har hört på mycket länge och jag har svårt att tro att någon inte stilla mumlar hemma i soffan något i stil med - Javisst har vi hört den.
Det är nog däremot få som vill höra den igen är jag rädd.

Island borde bli en stark kandidat till en hög placering denna gång - men jag brukar sällan ha rätt.
Jag tror fortfarande efter att ha lyssnat dessa bidrag att Anna Bergendahl är en vinnare.

måndag 3 maj 2010

Bonde söker mark?

Jag har alltid haft mycket svårt för den här typen av tv program men efter att ha sett det här inslaget kanske jag måste börja titta på eländet....är det lika kul varje gång eller var det bara en ren lyckträff?


söndag 2 maj 2010

Kan det bli bättre?

Ledig, solen skiner för första gången på 6 månader, fåglarna som överlevt vintern kvittrar i buskarna, mördarsniglarna ligger och blänker vackert orange i ogräset som redan skjuter i höjden, med spade och kratta i högsta hugg beger jag mig tillsammans med min hustru ut i trädgården för vårstäda på allvar.

Kan det bli bättre???

fredag 30 april 2010

Bra låt - trist video


Jag tycker nog att Sveriges bidrag till årets Eurovision är ett av de bästa på mycket länge. Men dessvärre är videon som ska ge lite extra udd åt låten inte ens nästan lika bra som det framförande som gjordes av Anna Bergendahl i den Svenska finalen. Att parkera henne i en fåtölj istället för att låta henne göra det hon är bäst på - att stå på en scen och vara sig själv.
Tyvärr så är det nog inte den här videon som kommer hjälpa Anna Bergendahl i Eurovison.


onsdag 28 april 2010

Boobquake trappas upp

Supervulkaner och och 900 meters tsunamivågor låter inget vidare men om jag förstått saken rätt så finns det en enkel lösning på problemet som Discovery har missat. Detta måste ju vara kopplat till "Boobquakes" så nu hoppas jag att alla tar sitt ansvar och klär på sig riktigt ordentligt.
Jag hade tänkt att klämma in en till bild på Borat tillsammans med några lättklädda damer - men vi såg ju alla hur det gick sist - så för att förebygga nya naturkatastrofer lägger jag istället in denna fina bild.

tisdag 27 april 2010

..lite extra klipp för er som gillar

finlands mer eller mindre kända och ihågkomna bidrag i Eurovison...

Finland i melodifestivalen

Melodifestivalen är något som de flesta älskar att hata.
Jag kan inte låta bli att förvåna mig själv genom att nästan varje år finna mig själv sittandes i soffan och genomlida en uppsjö av enastående usla låtar varvat med en och annan lyckträff. I år har Sverige enligt mig ett av de bästa bidragen på mycket länge.
Finland däremot känns som en stark kandidat till jumboplatsen. Jag vill inte vara elak men jag tror att muminfamiljen hade kunnat knåpa ihop ett vassare bidrag än vad man nu presenterar.

Vad tycker du?
Lyssna o njut ? >>

måndag 26 april 2010

Boobquake

"Ett skalv som uppmättes till 6,9 skakade på måndagen sydöstra Taiwan, rapporterar USA:s geologiska myndighet USGS, men ingen tsunamivarning utfärdades."

Så efter Jennifer McCreight's "Boobquake-kampanj" så kan vi raskt konstatera att Irans böneledare, Kazem Sedighi har rätt - lättklädda damer orsaker jordbävningar.
Jag hoppas att alla nu tar sitt ansvar och omedelbart går hem och klär på sig riktigt ordentligt så att inte fler katastrofer uppstår. Själv har jag lagt undan mina mest utmanande outfits och tar sikte på arméns överskottslager.

Läs Mer (DN)>>
AB >>

söndag 25 april 2010

Tragiskt eller hur...

En av Spaniens mest kända tjurfäktare är allvarligt skadad. José Tomás, 34, spetsades av tjurens horn vid en tjurfäktning i Mexiko och förlorade litervis med blod.
Låter ju för tragiskt.
Men frågan som infinner sig är ju hur står det till med tjuren?
Gick det bra, klarade han sig?
läs mer >>

fredag 23 april 2010

Jösses vilken tur!!!


Beror naturkatastrofer på urringningar? Det menar Irans böneledare, Kazem Sedighi. Enligt iranska medier ska han ha sagt "Många kvinnor som inte klär sig anständigt leder unga män vilse, fördärvar deras kyskhet och sprider otrohet i samhället, vilket ökar jordbävningar".


Jisses, vilken tur att jag fick reda på det här i god tid innan sommaren!! Tänk att allt detta händer när kvinnor inte klär sig anständigt – unga vilseledda män, jordbävningar… vad skulle jag kunna ha ställt till med om jag tagit på mig mina fina Borat – mankini jag fick på min födelsedag av min son??? Tänk om jag krossat äktenskap, vilselett unga kvinnor och vem vet kanske orsakat både jordbävningar och vulkanutbrott. Det är ju inget man vill vara orsak till så jag får väl smyga mig till stranden i arméns långkalsingar, gummistövlar och en rejäl ylletröja i sommar.


Med risk för att krossa era äktenskap och orsaka diverse naturkatastrofer känner jag mig ändå tvungen att klippa in en bild på Borat.

>>Läs mer


fredag 16 april 2010

Livet är orättvist!

Två biljetter (på femte raden) inköpta för flera månader sedan, stämningen har redan infunnit sig och den obligatoriska uppladdningen med gamla låtar och koncertsnack har prickats av på listan. Det är då det händer. Ett litet sketet kryp, en ful och vidrig fästing, klättrar upp på min arm och slår sina käftar i min ena arm. Dagen innan koncerten med Jethro Tull har det lilla bettet utvecklats. Rödsvullen och öm med en stadigt växande huvudvärk vankar jag iväg till farbror doktorn som raskt noterar ännu ett fall av borrelia.
Det hela känns som ett rått skämt men huvudvärken tar mig snabbt tillbaka till verkligheten och sängen. Ingen koncert, inget roligt - bara orättvisa.
Till alla er som har lyckan att få vara i Lisebergshallen imorgon kväll önskar jag en fantasktisk kväll.
Och till alla er små fästingar önskar jag en bråd och hemsk död!

måndag 12 april 2010

Förnedring

Han var fast. Han satt som i ett skruvstäd och tanken på att försöka ta sig loss kändes mycket avlägsen. Desperat försökte han vrida sig ur dess grepp men hur han än drog och slet så verkade det som om han bara fastnade än mer i dess obarmhärtiga grepp. Han kvävde ett rop på hjälp då han visste att det inte skulle göra saken ett dugg bättre, snarare försätts honom i en än värre situation. Den fysiska smärtan kunde han uthärda men de själsliga ärren efter detta skulle sent läka. På vingliga ben försökte han att ta ett par steg men smärtan som skar genom hans kropp fick honom att genast upp. Han lutade huvudet tungt mot väggen. Vilken mardröm. Han kände hur han började få svårt att andas.

Steg hördes nu i trappan – någon var på väg. Hans blick for snabbt genom rummet och sökte efter en flyktväg. Han drog in magen och blåste ut all luft ur lungorna för att göra sig smal som möjligt men insåg nu att det inte fanns en chans att ta sig loss. Han måste fly. Han lät sig falla framåt och tog emot sig mot golvet och rullade snabbt över på sidan. En öppen dörr till rummet bredvid kunde bli hans räddning. Han rullade snabbt över golvet och försökte komma in i skydd bakom dörren. Samtidigt kunde han höra hur stegen snabbt närmade sig den andra dörren och han hörde hur någon tryckte ned handtaget och lät dörren glida upp.

- Hur går det älskling? Kommer du i badbyxorna eller måste du köpa nya i år igen?

Förnedringen var total.

onsdag 7 april 2010

Allt kan överklagas

"Alla beslut kan överklagas..." och "mannen verkar inte ha så stort vårdbehov..." låter man hälsa från Eskilstuna kommun.
Inte fasen ska väl en herre fyllda 94 år börja tampas i den kommunala byråkratin för att få leva med sin hustru!
Att snacka om vårdbehovet låter ju tjusigt och det är klart att det ska finnas regler som styr all verksamhet men det här är ju löjligt. Självklart är att vårdbehovet i detta fallet är mindre än att behovet av att vara tillsammans med den som man levt med i över 60 år? Att behovet av den närhet, kärlek och samvaro är något för vården att ta hänsyn till i bedömningen av vad en person behöver för att kunna leva ett fullvärdigt liv och vad händer om man tar bort en persons grundtrygghet?
Men det är klart - då kanske det med lite tur drabbar någon annans budget.
Man kan inte annat än känna en viss fruktan för att bli gammal.


tisdag 6 april 2010

Hur svårt kan det vara?

I nöd och lust...
Det gäller tydligen inte i Eskilstuna, i alla fall inte då man blivit till åren och behöver hjälp och stöd i vardagen. Här sätter byråkratin snabbt stopp för att låta två människor som levt tillsammans i över 60 år (!!) att fortsätta att bo tillsammans. Oavsett vilken typ av vård det handlar om, vilken typ av extra resurser eller hur många kronor mer per vårdplats det skulle innebära att ordna så människor kan tillbringa sin sista tid tillsammans kan inte vara problemet. Jag tror att som så ofta handlar det om viljan att lösa ett problem, att våga ta ett beslut, att göra vad som är rätt istället för att gömma sig bakom ursäkter. Tänk att en minister ska vara tvungen att ställa sig upp och säga att de är villiga att titta på en lag som tvingar kommunerna att erbjuda en så enkel sak.
I mina ögon är detta inte ett större problem än att fixa fram pengarna till att ta hand om de extra kostnader som krävs för att lösa detta.

Om ska få sparken ska det väl vara för något man gjort inte för att man inte har gjort något - eller hur ....

Läs >>

lördag 6 mars 2010

Ska vi slå vad?

Hon tittade på honom med sin mest underfundiga blick, den där blicken som alltid gjorde honom lite osäker även om han visste att han hade rätt. Hon hade alltid varit extremt tävlingsinriktad och hatade att förlora, särskilt illa var det att förlora mot honom. Han log sitt varggrin, skakade lite på snusdosan och sa: Visst, kom igen bruden. Vad satsar du?

Hon var en gambler som gillade betting i alla dess former och när hon bestämde sig för att satsa så satsade hon högt. Den här gången tvekade hon en aning för hennes magkänsla sa henne att om hon gick ut för hårt skulle han kanske backa ur. Det ville hon verkligen inte eftersom hon var bergsäker på att hon hade rätt. Hon var i och för sig nästan alltid säker på att hon hade rätt men den här gången kändes det så starkt.

Han log fortfarande mot henne, lätt överlägsen och bekvämt tillbakalutad i soffan. – Hur blir det? sa han, ska du sätta något eller fegar du ur?

- Ok, jag satsar all tvätten i tvättstugan. Hon flinade skadeglatt och trodde att hon redan var säker. Han skulle inte kunna säga nej till det här eftersom det då skulle verka som om han inte tog sin del av ansvaret i hemmet. Tvätthögen var praktiskt taget redan hans.

- Jag är med! Dessutom höjer jag med en middag på söndag.

Hennes ögon smalnade och ett triumferande leende spreds sig över hennes ansikte. Segern var så nära att hon nästan kunde ta på den.

- Jag är med!

De satt tysta och tittade på klockan och telefonen låg på bordet framför dem. Plötsligt bröts tystnaden av en skarp signal från telefonen. Det var nu det avgjordes.

Hon tog snabbt upp telefonen och svarade.

- Ok, ok, ok, jag kommer. Vänta där så kommer jag.

Han gick ned på knä och knöt högra handen i den gamla anrika segergesten som män i generationer har använt för att visa sin överlägsenhet.

- HAHAHA!! Jag vann! Jag visste att någon av dem skulle missa bussen - igen.

Hon ställde sig upp och försökte hålla god min. – Ja det är i alla fall bättre att vi hämtar dem än att de ska gå från stan i den här kylan, eller hur?

Han gjorde segergesten igen. – Det känns nästan lika bra som när jag vann den där gången när vi spelade badminton, utbrast han. Hon stirrade ilsket på honom och väste – Du har aldrig vunnit över mig i badminton. Jag kan slå vad om …

Han slutade att lyssna. Det viktiga var inte att vinna – utan att vinna stort!

söndag 7 februari 2010

Statistik & Köttbullar

Satt och slökollade lite statistik över sökord på Gummifarsan.blogspot.com och häpnade över det stora antalet träffar på ett litet inlägg om klassiska köttbullar som jag skrev för ett tag sedan. Jag misstänker starkt att det rör sig köttbullssugna människor som letade bra recept så då får jag väl fixa det…

Ingredienser:

Ca 400 gram köttfärs
0,75 dl ströbröd (är du glutenintolerant kan du använda pulvermos(!) funkar jättebra.)
2 dl mjölk
1 tesked salt
1 kryddmått svartpeppar
2-3 matskedar finhackad lök
1 ägg
och så lite smör/olja att steka köttbullarna i.


Gör så här:

1. Blanda ströbrödet och mjölken. Låt svälla minst 10 min.
2. Tillsätt resten av ingredienserna och rör till en smidig färs.
3.Forma färsen till köttbullar. (Det går lättare om du fuktar händerna med lite vatten).
4. Bryn dem, några i taget i smöret eller oljan. Skaka stekpannan så att köttbullarna blir jämnt brynta. Minska värmen och efterstek utan lock i 3-5 min. Skaka då och då.

Smaklig måltid.

Kungen av dumhet

Snacka om osmakligt!! Hur kan ett sjuårigt barn vara en "sexig musa" och "i minimal utsyrsel förföra publiken"?? Jag hoppas att verkligen för barnets egen skull och för alla andra barn som utsätts runt om i världen att detta stoppas. Jag tycker att man bland arrangörerna som föreslagit detta inte bara utser Drottningen av samba utan även utser Kungen av dumhet.

Läs mer >>

fredag 5 februari 2010

Tragiskt

Att behöva lämna sitt fyraåriga barn fastkedjad vid en stolpe för att man inte har råd eller möjlighet att skaffa barnomsorg är något av det mest hjärtskärande jag läst på flera dagar.
Snacka om en fullständigt omöjlig situation där det inte finns några rimliga val att göra överhuvudtaget.
Jag ska bära med mig bilden av den lilla pojken i slutet av kedjan varje gång jag tänker öppna munnen och klaga på höga skatter och avgifter.
Detta kan vara en ny(?) frisk utmaning att ta hand om för de hjälporganisationer som är aktiva - jag är i alla fall med och bidrar direkt.

måndag 1 februari 2010

Det är inte lätt

Visst är det för härligt med människor som surfar runt och läser bloggar för att sedan kasta ganska dumma och rätt obegåvade kommentarer omkring sig. Idag fick jag reda på av en stackare att jag borde skaffa mig ett liv och att jag snart ska dö. Vad jag inte riktigt förstod var varför jag ska skaffa ett liv när ändå så snart ska lämna detta livet? Jag tror att anledningen till kommentaren jag fick beror på ett två år gammalt inlägg som på ett ironiskt sätt belyser ungdomskultur, eller rättare sagt hur tråkigt det är när vuxna försöker styra över den.
Jag tror att min kära läsare och jag tycker lika - att vuxna (gamla gubbar som jag) ska hålla fingrarna i styr och låta de som är unga styra och utveckla sin egen kultur, utmana och ta för sig - eftersom det är det som skapar utveckling.
Nåja, jag önskar dig lycka till i framtiden men sitt inte uppe och vänta på att jag ska dö för det kan ta lite längre tid än vad du tror men medan du väntar kan du ju fortsätta att läsa Gummifarsan:)

söndag 31 januari 2010

All in




Jag har alltid varit sugen på att likt Bond, James Bond, svepa in på ett luxuöst casino klädd i vit smoking och en obegränsad budget. Dessvärre så är det närmaste jag kommit hittills de enarmade banditerna på finlandsfärjan. Ok, kanske inte riktigt lika sexigt eller glamoröst som Mr Bond, men visst är det grymt kul att peta i de kronorna i automaten och känna vittringen av seger. Nu är det ju så i sanningens namn att jag ena stunden står där med fickorna fulla med mynt för att i nästa inse att samma fickor nu är fullständigt tomma. Nä, man skulle ha Bonds budget, det vore mycket roligare då. Att glida ner vid rouletten och ladda upp en hög spelmarker på nummer sju, ta en liten sipp på Martinin och lugnt luta sig tillbaka medan kulan rullar runt i rouletten. Men visst finns ju möjligheten att förvandla det där ynka myntet till en hög med sedlar genom en enkel knapptryckning och det är väl det som lockar antar jag.
Någon storspelare kommer jag nog aldrig att bli men jag måste erkänna att jag blir sugen på att testa spel som roulette, Black Jack och poker, men då får det allt bli via casinot på nätet.





.


torsdag 28 januari 2010

Tack och lov för vardagshjältar

Maria Lundin borde få medalj!
Det värmer ända in i själen när jag konstaterar att det fortfarande finns de som vågar säga ifrån och skydda de svaga. Att bli slagen av sin egen far är något ett barn aldrig ska behöva uppleva och den insats som Maria gör är fantastisk. Jag hoppas att alla som stod och tittade på när detta ägde rum mår riktigt dåligt idag för de inte ingrep utan valde att titta bort. Jag hoppas att när ni ser i spegeln så ser ni också den gråtande 4-åringen.
Tack Maria!
Läs mer>>

onsdag 27 januari 2010

Stark till MAX

Det är nästan så att man blir lite stolt över Richard Bergfors, VD för Max Hamburgerrestauranger när han gör uttalande som det i AF idag. Äntligen en kille som tänker lite längre i klimatfrågan och faktiskt lever som han lär. Jag hoppas att våra politiker faktiskt tar denna invit på allvar och inte bara försöker fiska röster genom ändlösa debatter och konferenser som inte kommer leder någonstans...

tisdag 26 januari 2010

Lathund för journalister

Vissa saker kommer uppenbarligen som en total överraskning varje år för alla journalister.
Hur många gånger har vi inte läst feta rubriker om "Iskyla från norr", "Snökaos" och "Snöoväder"osv? Härom dagen var det iskyla från Sibirien som skulle lamslå hela vårt land med temperaturer ned till -10 grader i Stockholm.
Jag tror att det börjar bli dags för att vi bloggare skapar en Lathund för journalister.
Den bör vara så enkel som möjligt och helst inte innehålla svårbegripliga fakta eller fackspråk utan mer typ:
Vinter: Period under året då de som bor och vistas i Sverige klär sig i varma kläder. Snö är vanligt förekommande (även i Stockholm, Göteborg och Malmö): Snö och kyla är ofta orsak till halt väglag vilket de allra flesta som bor i Sverige är medvetna om och därför utrustar sina bilar med vinterdäck.

söndag 24 januari 2010

Jag tror att vi redan har fått kontakt

Professor Simon Conway Morris, en evolutionsbiolog vid Cambridge University, har tydligen alldeles på egen hand kommit fram till vad alla andra genom alla tider fått lärt sig av sina mödrar – Don’t talk to strangers. Han uppmanar oss alla att inte prata med fientligt inställda Aliens, jag antar att de som alla andra skurkar har världsherravälde i sikte och förmodligen är här för att utrota oss människor.

Föredraget som professor Morris kommer att hålla går under namnet "Att förutse hur utomjordiskt liv kan se ut – och att förbereda sig för det värsta". Det hela verkar vara en munter och uppsluppen tillställning som säkerligen kommer att gå till historien. Visserligen skulle någon elak person kunna påstå att det låter nästan som en taskig replik i en lågbudget film från Hollywood, fälld av en anabolstinn General, men farbror Morris menar nog bara väl och vill vårt bästa.

Så kom ihåg att tala inte med små män/kvinnor/(?) som landar på din gräsmatta i flygande tefat eller andra farkoster utan giltiga registreringsskyltar utan ring farbror Morris istället så tar han hand om det hela – han har ju trots allt förutsett detta.

Läs mer >>


Livet är för kort

Vem har inte alltid drömt om att slippa städa, skura och fara runt som en tok med dammsugaren för att det ska komma någon och hälsa på eller att det bara ser för jäkligt ut? Inte helt sällan har en armada av barn - varav endast ett fåtal egentligen hör hemma i huset - dragit förbi, plundrat, härskat och sedan lämnat dig med spillrorna av ett hem.

Ok, det var något dramatiskt och kanske lätt överdrivet men visst vore det grymt skönt att slippa städa, putsa fönster skura golv? Jag har många gånger funderat på om man skulle hyra in en städhjälp, någon som kunde fixa till det där någon gång i veckan men jag har ofta släppt det utan att ens kolla vad det skulle kosta eller hur det egentligen funkar. Nu har jag fått ett uppdrag som lustigt nog handlar om just det där med hjälp hemma. När jag surfar in på hjalphemma.se så fick jag direkt ögonen på en lite box i högra hörnet "Räkna ut din månadskostnad". Jag knappar in husets kvadratmeter och klickar på "Beräkna", jag väntar med spänning på resultatet och blir väldigt överraskad när jag ser resultatet – ett par tusenlappar för att få hela kåken städad, stövlar och skor undanplockade i hallen (undra om de vet vad lovar tänker jag lite elakt när jag blickar ut i vår hall – vintertid, 4 barn, 3000 kompisar…) och en massa annat som jag inte själv gör varje vecka ingår. Vad som också känns rätt är att det är samma person som kommer varje vecka.

Ju mer jag knappar runt ju mer övertygad om att detta är något jag måste ha.

Då inser jag att detta är företag som dessvärre inte jobbar där jag bor - ännu – men jag kommer hålla koll på för det här känns riktigt seriöst och genomtänkt.

fredag 22 januari 2010

Trams

En handväska för 6 000kr skapar feta rubriker och svenska folket grämer sig över den lyx som en partiledare kan unna sig. Jag tror nog att om man tar det lite lugnt och funderar en stund så känns det nog bättre om man får se de människor som i något sammanhang representerar Sverige klär sig på ett sätt som motsvarar förväntningarna. Hur skulle du klä upp dig om du skulle medverka på bilden som visades i artikeln? Shoppat på myrorna eller kanske skulle du leta fram en kostym ur garderoben?
En fråga som är minst lika intressant är - vad kostar herrarnas kostymer som de bär på bilden? Mer eller mindre än 6 000kr?
Eller hur mycket satsade Aftonbladet på denna artikel?


torsdag 21 januari 2010

En passagerare - en plats. Klarar ni det?

Tror flygbolagen och en hoper av aftonbladets magra(?) läsare att de som är överviktiga vill ha två stolar?? Jag skulle nog snarare tro att de vill ha EN stol men tillräckligt stor. Dvs en passagerare - en plats.
Frågan är väl snarare om flygbolagen kan klara av att serva sina kunder med en så enkel sak...jag tror att flesta andra branscher klarar det.

Läs >>

Så ska det se ut SAS!

ang "Fetmaavgifter"
– Vi kan inte bestämma vem som är överviktig eller inte. Men däremot erbjuder vi våra resenärer en ”comfort seat” om man tycker att man behöver mer plats, säger Elisabeth Manzi, presschef på SAS.

Proffsigt och snyggt SAS.

Fetmaavgift.

Tydligen vill flygbolagen ta ut en extra avgift för överviktiga resenärer då dessa upptar två stolar i kabinen.

Det ska bli intressant att se hur flygbolagen tänker gå tillväga för att avgöra när en person är i behov av två stolar eller inte. Är det bara vikten i kilo som är det som avgör eller ska jag rapportera in min BMI?

Nåja, oavsett hur detta ska gå till kan man i alla fall vara säker på att stolarna på flygplanen kommer att bli något mindre i framtiden och benutrymmet kommer att krympa ytterligare eftersom då måste alla köpa två platser med extra benutrymme för att få en ”normal sittplats” på planet.

Läs mer >>

lördag 16 januari 2010

Familjespel

Visst kan man sakna kvällarna då familjen satt runt köksbordet och spelade spel tillsammans.
Alla kunde vara med och det fanns alltid plats en massa skratt och bus. De gånger man idag lyckas få ett par tonåringar att sitta ned och delta i ett parti monopol eller domino är ungefär lika vanligt som hår på ett ägg. Det sorgliga är att de inte vet vad de missar. Dessa stunder lever nog kvar hos de flesta i min generation som vuxit upp i denna tradition och minnena av den unika blandningen av triumfer, förluster och underbara revanscher med ostbågar, coca cola och lukten av nybryggt kaffe tenderar till att etsa fast och stanna kvar hela livet.
Visst, jag erkänner att jag tycker att det är grymt kul att krypa upp i soffan och spela en riktig omgång mot något av barnen på wii, käka chips och anta de utmaningarna som erbjuds i den världen, men någonstans gnager det i mig varje gång vi spelar för jag vet vad att dessa spelkvällar är mer flyktiga och snabbt försvinner ur minnet då det alltid finns ett nytt spel att spela.
Domino, monopol, Risk eller till och med Fia erbjuder så mycket mer helt enkelt – eller är det så enkelt att jag bara börjar bli gammal och promenaderna längs Memory lane inte alltid ger en korrekt bild – jag kanske bara kommer de stunder som var extra kul?
Njs, jag är nog bara gammal för visst var det kul?

måndag 11 januari 2010

Biltåg.

Värmen är tryckande. Luftkonditioneringen pumpar på för fullt. I bilens baksäte utbryter ständiga småkrig mellan barnen. Mp3, PSP, mobiltelefoner, en kvinnoröst som skriker ut körinstruktioner i GPS:en i konkurrens med bärbara dvd-spelare trängs mellan skapar ett mindre kaos. ”Bara 45 mil kvar till färjan…” tänker han. ”Går det bra älskling? Vill du jag ska köra en stund?” hans hustru tittar leende på honom. ”Närå, det går fint. Kan du slå upp en skvätt kaffe åt mig bara.”

En fot i storlek 38 flyger fram mellan sätena och sånär träffar kaffemuggen i hans hand.

”Jag behövde sträcka lite på mig bara…” Fotens ägare får omedelbart en armbåge i sidan av systern som sitter bredvid. ”Kan du vara snäll och sitta still!” ”Aj!! Sluta bitcha dig!” ”Lägg av båda två nu! Vi ska snart ta rast.”. ”Mamma, jag kan inte höra vad de säger på filmen för alla skriker så.”

Om du tröttnat på det här så finns det nu ÄNTLIGEN ett smart alternativ. Biltåg! Ju mer jag tänker på det ju smartare tycker jag att det är.
Lasta bara upp bilen med packning och hela rasket på ett tåg, sätt dig i restaurangvagnen och njut av resan. När du är framme rullar du bara bilen av tåget och kör sista biten.

Själv har jag inte testat detta ännu men om du har gjort det så berätta gärna hur det var.

Läs mer om Biltåg