onsdag 28 oktober 2009

Nytt hopp för arbetslösa.

Den nya vägen till arbete heter inte längre studier utan rån.

Om man snabbt vill få ett arbete på ett badhus ska man idag hoppa över långa utbildningar till badmästare eller liknande. Nej, gå istället ut och råna någon så får du efter ca 100 timmars praktik (samhällstjänst) och goda möjligheter till en anställning. Om du är mer kulturellt intresserad ska du istället satsa på barnpornografi då det verkar vara en merit för att få anställning på biografer.
Man börjar ju stilla undra vad man ska göra för att få politiska förtroendeuppdrag, bli advokat eller kanske domare?
Hur som helst så verkar det viktiga vara att brottet är tillräckligt grovt eller kränkande, för om man bara snattar kan man faktiskt få dagsböter eller till och med sex månaders fängelse.

läs aftonbladet Artikel

tisdag 27 oktober 2009

Ett litet missförstånd

Den här killen har inte bara humor - han törstig också.
Ännu ett fantastiskt klipp direkt ur verkligheten...



måndag 26 oktober 2009

Livet är fyllt av nya utmaningar

Ett mycket inspirerande litet klipp om utmaningarna vi möter vardagen.


Vinstvarning

Läser idag att Tradedoubler vinstvarnar ...jag kanske skulle göra detsamma efter att ha gått igenom månadens räkningshögar...

söndag 25 oktober 2009

Jethro Tull

Äntligen!
Den 27 oktober släpps biljetterna till en av årets största musikhändelser - i alla fall enligt mig.
Jethro Tull spelar 18 april 2010 på Annexet i Stockholm. För er stackare som inte känner till detta historiska band kan jag bara rekommendera en liten sökning på nätet...lyssna o njut.

lördag 24 oktober 2009

Stolthet

Visst blir man stolt när vi under gårdagen först var och kollade in äldste sonen när han spelade match i elitserien i BK Nobels bowlinglag (som givetvis krossade Falkenberg) och direkt efter det åker till Degerfors och ser äldsta dottern uppträda i Monica Forsbergs musikal Järnklockan.
Ni är sååå duktiga!!

fredag 23 oktober 2009

Snart passar alla i kläder från Ralph Lauren.

Kvinnor måste tydligen vara extremt magra, smal är något helt annat tycker jag. När man ser de ganska uppenbart retuscherade bilder som Ralph Lauren använder sig av för att visa upp ”det-allra-senaste-som-alla-bara-måste-ha-för-att-vara-värd-något” kläder, så känns det som om modebranschen är på väg att fullständigt haverera.

Tanken med kläder, har jag fram till nu inbillat mig, måste vara att man ska ha dem på sig. Nu står tydligen klädindustrin inför det dilemmat att det inte verka finnas människor som passar till de kläder som produceras och man står inför valet att antingen göra en kollektion passar på befintliga människor eller göra om människorna så att de passar i de kläder som är producerade. Som tur är för branschen så kan man ju retuschera sina bilder så att plastikkirurgerna vet hur de ska fixa till alla som inte passar i kläderna.

Så vad innebär nu detta om du ska köpa en outfit (det är så det heter numera tror jag) från Ralph Lauren?

Jo, först inhandlar du de kläder du vill passa i, exempelvis:

1 st Gweyneth Jeweled Silk Jacket a´ $1398.00

1 st Marcela Beaded Top $2998.0

1 st Carine Silk Pant a´$798.00

Brea Suede Crystal Sandal $795.0

Summa $5989 vilket motsvarar cirka 42 500 kr.

Men för att komma i kläder bör du förmodligen räkna in:

Operationer:

- Bröstförstoring ca 40 000kr

- Stusslyft (inkl.narkos) 33 500:-

Fettsugning/liposkulptur

Knä 13 800:-

Höft/"lovehandles"(vändning inkl. narkos) 23 700:-

Mage (inkl. narkos) 23 800:-

Ridbyxlår utsida lår (vändning inkl. narkos) 24 200:-

Insida lår (inkl. narkos)16 800:-

Rygg, BH-kant (inkl. narkos) 18 300:-

Summa: 194 100 kr.

Så vad din ”outfit” från Ralph Lauren egentligen kostar är 236 600 kr.

Om nu alla modeproffsen är så skickliga så fixa en just Outfit till den här killen istället….





tisdag 20 oktober 2009

Over the top

Det kraftiga hugget drev in ishackan djupt. Han kände efter så att den satt fast ordentligt innan han med fingertopparna drog sig upp mot det lilla utsprånget. Musklerna spändes till det yttersta. En svettdroppe letade sig fram över hans fårade ansikte och blev för en sekund hängande i skäggstubben på hans haka innan den fortsatte vidare de trehundra meterna ned till botten på ravinen. Han drog efter andan och segade sig upp de sista centimetrarna .

Utskottet var tillräckligt stort för att han skulle kunna vända sig om och sätta sig ned och vila. Hans fötter hängde nu fritt över kanten och där nere på botten av ravinen kunde han se sin hustru stå och blicka uppåt. Han tog av sina solglasögon och lossade vattenflaskan som hängde i en karbinhake i bältet. Han tog en djup kluck ur flaskan och just som han skulle skruva fast locket kände han den första skakningen. Han kände paniken sprida sig i kroppen samtidigt som han såg sin hustru vifta vilt med armarna långt därnere. Han vände blicken upp mot toppen av berget och såg hur en stor spricka hade slitits upp längs hela bergssidan. Snabbt slog han in ett par kilar i en spricka i berget intill hans högra arm, drog snabbt igenom ett rep och slog snabbt en knut och kände att den satt stadigt. Han vände sig om med ryggen mot stupet och skulle just böja att fira ned sig då ett lågt mullrande fick honom frysa till is. Berget var på väg att rämna.

Han lösgjorde sig från repet, blundade och lät sig själv falla baklänges rakt ner i avgrunden.

Medan han föll hörde han sin hustrus skrik:
”Ungar!! Nu kommer ni hit och städar ur eran garderoben genast!!”
”Det är ju ett berg av prylar härinne! Ni får en timme på er att sortera ut det ni ska ha kvar, resten lägger vi ut på auktion på nätet - idag!”

Sakta kravlade han ut ur garderoben, skakade av sig ett par stora rosa kaninöron som tillhörde någon gammal maskeradkostym, vilken säkerligen låg i någonstans djupt inne i högarna av gamla leksaker och prylar som hade av någon outgrundlig anledning samlats därinne. Medan han kröp vidare mumlade han tyst för sig själv något osammanhängande om semester, handgranater och indragna månadspengar.

lördag 17 oktober 2009

Högt spel

Nästan helt ljudlöst och i skydd av mörkret smög han nedför den vindlande trappan. Utanför huset kunde han höra höststormen slita i trädtopparna och vinden fick det gamla trähuset att knaka och knäppa. Han stannade. Av erfarenhet visst han att det tredje trappsteget brukade knarra ganska högt och nu ville han inte riskera att bli avslöjad. Han tog ett extra långt kliv över de sista stegen i trappan och satte ned foten på hallgolvet. Han drog djupt efter andan och log stillsamt för sig själv där han stod ensam i det mörka huset. Så långt hade allt gått planenligt.

Han svepte den gamla morgonrocken tätare omkring sig och drog åt det fransiga frottéskärpet runt midjan. Det var snart dags. Han kände hur pulsen ökade och adrenalinet började strömmade genom kroppen och skärpta alla hans sinnen. Han tog ett par snabba steg över hallgolvet i riktning mot sitt kontor, elegant undvek han att sätta den högra foten i en väska med gamla träningskläder som någon kastat mitt på golvet. Han skulle just lägga handen på dörrhandtaget till kontorsdörren när en våldsam smärta skar igenom hans kropp. Han kvävde impulsen att skrika rakt ut när en blå legobit borrade sig djup in i hans hålfot. Han väste irriterat och sparkade iväg legobiten in i ett hörn.

Han öppnade sakta dörren och steg in. Äntligen. Han sjönk ned i den bekväma kontorsstolen och loggade in sig på datorn. Ur den översta skrivbordslådan fiskade han snabbt upp en godispåse som han lyckats smussla undan just för denna stund.

Att spela bingo online var inte bara ett simpelt nöje som då och då gav en liten men välkommen extrainkomst, utan snarare en passion. Men han visste att insatserna var enorma, för i ett hus fullt av tonåringar finns ingen nåd att få och det skulle det inte bli vackert om han nattliga äventyr avslöjades.

tisdag 13 oktober 2009

Hunger


Med ett ryck slet han upp dörren. Ögonen nästan glödde när de genomsökte det lilla trånga utrymmet. Hungern slet i hans mage och och handen darrade när han föraktfullt föste undan en yoghurt med jordgubbssmak och trevade vidare längst in i kylskåpets mörkaste hörn på jakt efter föda.
Där - längst inne i hörnet bakom apelsinjuicen finner han det han söker - keso.
Med ett morrande läte, som en hungrig hund som vaktar sitt byte, kryper han ihop på en av stolarna i köket. Han sliter av locket på paketet och börjar äta - hela tiden på sin vakt mot eventuella snyltare. "My precioussss", väser han mellan de glupska tuggorna naturell keso.
"Älskling, du kanske skulle behöva ett par koppar kaffe nu... barnen börjar bli lite rädda."
Han vänder sakta upp sina rödsprängda feberglansiga ögon mot henne och nickar snabbt.
"Kaffe gott." väser han med keson rinnande i mungipan.

Han tar emot kaffemuggen och tar ett par djupa klunkar, "Snart lunch?".

"Ja älskling. Det är snart lunch."

"Lunch bra."


Det är dags

En liten flickas kommentar på naturhistoriska museet i Göteborg:

– Oj! Kolla!! Den är nästan lika stor som du!

Den då treåriga flickans lilla pekfinger riktades mot en uppstoppad späckhuggare på drygt två ton.

Ok, det är dags att banta.

Två skivor rökt bog till frukost känns fortfarande inte som något att se fram emot. Lunchen är inte så sexig den heller utan består numera av kött i olika former och en bedrövlig massa sorgliga, fuktiga gröna blad som för tankarna till gräsklippning eller kaninen Pancakes sommarbufféer.

Jag försöker intala mig själv att det där med potatisgratäng är rysligt överskattat och inte alls särskilt gott – och pizza, vem gillar egentligen pizza??

Atkinsdieten är numera det som gäller för mig.

Visst kan det låta nästan lyxigt när man säger att - Jag är bantar, så idag tar jag bara två stekta fläskkotletter med smält mozzarella och tomatskivor till frukost… men faktum är att efter ett par veckor börjar man faktiskt sakna havregrynsgröt och mackor.

Det som håller mig uppe och gör att jag med en dåres envishet fortsätter äta dessa orimliga mängder med proteiner och fett är att det faktiskt fungerar. På två veckor har drygt 5 kilo av mig bara försvunnit. Jeansen sitter inte lika hårt runt magen och en av hakorna börjar sakta försvinna.

Mitt mål är att nästa gång jag besöker naturhistoriska museet ska jag i alla fall inte skrämma bort sälarna