Dags att samla in pengar

Jag kan förstå hur jobbigt det måste vara för stackars Nicholas Cage. Kanske är det så att vi ska göra en liten insamling till den stackarn nu när han står på ruinens brant. Tänk bara hur svårt det måste vara för honom att kanske till och med tvingas sälja ett par bilar, flygplan eller i värsta fall ett av slotten för att få ihop pengar till mat och hyra.

Själv brukar jag också sväva iväg och köpa en massa onyttigt saker som jag egentligen inte behöver. Häromdagen köpte jag en present till min yngste son när jag var på konferens i Stockholm – det kalaset slutade på säkert 150 kr.

Läs mer om Stackars Nicholas

Fokus

Han hade utstått många prövningar men det han stod inför nu var en av de svåraste han mött. Han stod framför spegeln och stirrade sig själv i ögonen – Fokusera på resultatet, tänkte han, du måste fokusera. Han drog ett djup andetag, blundade och andades ut. Det började bli dags. Redan nu kunde han höra hur de förberedde sig utanför dörren. Slamret av deras utrustning, musiken och de hånfulla skratten. Han suckade och gömde ansiktet i sina händer. – Kom igen nu, du fixar det här. Han drog på sig skjortan och med vana händer knöt han den randiga slipsen i en elegant dubbel Windsor knut – ett djupt andetag – det var dags.

Han öppnade dörren och klev ut. Lukten fick honom att vackla och han var tvungen att ta stöd mot dörrposten för att inte falla omkull. – Kom igen nu, du klarar det.
Musiken och slamret dånade i hans öron. Paniken började sprida sig i hans kropp och han kände att han måste fly.
Han lyfte blicken och möttes av sin leende hustru som iklädd ett sort rött förkläde höll fram en stor mugg kaffe. Älskling, jag vet att du tycker det är jobbigt när vi bakar bullar och du kör GI-metoden, men ta lite kaffe så känns det kanske lite bättre. Jag har hittat några nya recept på GI-mat så jag kan hjälpa dig att fixa lite frukost.

Hans tårfyllda ögon sökte efter kaffemuggen, han tog den och raglade vidare ut i köket.

– Nötter, mumlade han, måste ha nötter…

Nytt hopp för arbetslösa.

Den nya vägen till arbete heter inte längre studier utan rån.

Om man snabbt vill få ett arbete på ett badhus ska man idag hoppa över långa utbildningar till badmästare eller liknande. Nej, gå istället ut och råna någon så får du efter ca 100 timmars praktik (samhällstjänst) och goda möjligheter till en anställning. Om du är mer kulturellt intresserad ska du istället satsa på barnpornografi då det verkar vara en merit för att få anställning på biografer.
Man börjar ju stilla undra vad man ska göra för att få politiska förtroendeuppdrag, bli advokat eller kanske domare?
Hur som helst så verkar det viktiga vara att brottet är tillräckligt grovt eller kränkande, för om man bara snattar kan man faktiskt få dagsböter eller till och med sex månaders fängelse.

läs aftonbladet Artikel

Ett litet missförstånd

Den här killen har inte bara humor - han törstig också.

Ännu ett fantastiskt klipp direkt ur verkligheten...

Livet är fyllt av nya utmaningar

Ett mycket inspirerande litet klipp om utmaningarna vi möter vardagen.

Vinstvarning

Läser idag att Tradedoubler vinstvarnar ...jag kanske skulle göra detsamma efter att ha gått igenom månadens räkningshögar...

Jethro Tull

Äntligen!

Den 27 oktober släpps biljetterna till en av årets största musikhändelser - i alla fall enligt mig.

Jethro Tull spelar 18 april 2010 på Annexet i Stockholm. För er stackare som inte känner till detta historiska band kan jag bara rekommendera en liten sökning på nätet...lyssna o njut.

Stolthet

Visst blir man stolt när vi under gårdagen först var och kollade in äldste sonen när han spelade match i elitserien i BK Nobels bowlinglag (som givetvis krossade Falkenberg) och direkt efter det åker till Degerfors och ser äldsta dottern uppträda i Monica Forsbergs musikal Järnklockan.

Ni är sååå duktiga!!

Snart passar alla i kläder från Ralph Lauren.

Kvinnor måste tydligen vara extremt magra, smal är något helt annat tycker jag. När man ser de ganska uppenbart retuscherade bilder som Ralph Lauren använder sig av för att visa upp ”det-allra-senaste-som-alla-bara-måste-ha-för-att-vara-värd-något” kläder, så känns det som om modebranschen är på väg att fullständigt haverera.

Tanken med kläder, har jag fram till nu inbillat mig, måste vara att man ska ha dem på sig. Nu står tydligen klädindustrin inför det dilemmat att det inte verka finnas människor som passar till de kläder som produceras och man står inför valet att antingen göra en kollektion passar på befintliga människor eller göra om människorna så att de passar i de kläder som är producerade. Som tur är för branschen så kan man ju retuschera sina bilder så att plastikkirurgerna vet hur de ska fixa till alla som inte passar i kläderna.

Så vad innebär nu detta om du ska köpa en outfit (det är så det heter numera tror jag) från Ralph Lauren?

Jo, först inhandlar du de kläder du vill passa i, exempelvis:

1 st Gweyneth Jeweled Silk Jacket a´ $1398.00

1 st Marcela Beaded Top $2998.0

1 st Carine Silk Pant a´$798.00

Brea Suede Crystal Sandal $795.0

Summa $5989 vilket motsvarar cirka 42 500 kr.

Men för att komma i kläder bör du förmodligen räkna in:

Operationer:

- Bröstförstoring ca 40 000kr

- Stusslyft (inkl.narkos) 33 500:-

Fettsugning/liposkulptur

Knä 13 800:-

Höft/"lovehandles"(vändning inkl. narkos) 23 700:-

Mage (inkl. narkos) 23 800:-

Ridbyxlår utsida lår (vändning inkl. narkos) 24 200:-

Insida lår (inkl. narkos)16 800:-

Rygg, BH-kant (inkl. narkos) 18 300:-

Summa: 194 100 kr.

Så vad din ”outfit” från Ralph Lauren egentligen kostar är 236 600 kr.

Om nu alla modeproffsen är så skickliga så fixa en just Outfit till den här killen istället….

Over the top

Det kraftiga hugget drev in ishackan djupt. Han kände efter så att den satt fast ordentligt innan han med fingertopparna drog sig upp mot det lilla utsprånget. Musklerna spändes till det yttersta. En svettdroppe letade sig fram över hans fårade ansikte och blev för en sekund hängande i skäggstubben på hans haka innan den fortsatte vidare de trehundra meterna ned till botten på ravinen. Han drog efter andan och segade sig upp de sista centimetrarna .

Utskottet var tillräckligt stort för att han skulle kunna vända sig om och sätta sig ned och vila. Hans fötter hängde nu fritt över kanten och där nere på botten av ravinen kunde han se sin hustru stå och blicka uppåt. Han tog av sina solglasögon och lossade vattenflaskan som hängde i en karbinhake i bältet. Han tog en djup kluck ur flaskan och just som han skulle skruva fast locket kände han den första skakningen. Han kände paniken sprida sig i kroppen samtidigt som han såg sin hustru vifta vilt med armarna långt därnere. Han vände blicken upp mot toppen av berget och såg hur en stor spricka hade slitits upp längs hela bergssidan. Snabbt slog han in ett par kilar i en spricka i berget intill hans högra arm, drog snabbt igenom ett rep och slog snabbt en knut och kände att den satt stadigt. Han vände sig om med ryggen mot stupet och skulle just böja att fira ned sig då ett lågt mullrande fick honom frysa till is. Berget var på väg att rämna.

Han lösgjorde sig från repet, blundade och lät sig själv falla baklänges rakt ner i avgrunden.

Medan han föll hörde han sin hustrus skrik:
”Ungar!! Nu kommer ni hit och städar ur eran garderoben genast!!”
”Det är ju ett berg av prylar härinne! Ni får en timme på er att sortera ut det ni ska ha kvar, resten lägger vi ut på auktion på nätet - idag!”

Sakta kravlade han ut ur garderoben, skakade av sig ett par stora rosa kaninöron som tillhörde någon gammal maskeradkostym, vilken säkerligen låg i någonstans djupt inne i högarna av gamla leksaker och prylar som hade av någon outgrundlig anledning samlats därinne. Medan han kröp vidare mumlade han tyst för sig själv något osammanhängande om semester, handgranater och indragna månadspengar.

Högt spel

Nästan helt ljudlöst och i skydd av mörkret smög han nedför den vindlande trappan. Utanför huset kunde han höra höststormen slita i trädtopparna och vinden fick det gamla trähuset att knaka och knäppa. Han stannade. Av erfarenhet visst han att det tredje trappsteget brukade knarra ganska högt och nu ville han inte riskera att bli avslöjad. Han tog ett extra långt kliv över de sista stegen i trappan och satte ned foten på hallgolvet. Han drog djupt efter andan och log stillsamt för sig själv där han stod ensam i det mörka huset. Så långt hade allt gått planenligt.

Han svepte den gamla morgonrocken tätare omkring sig och drog åt det fransiga frottéskärpet runt midjan. Det var snart dags. Han kände hur pulsen ökade och adrenalinet började strömmade genom kroppen och skärpta alla hans sinnen. Han tog ett par snabba steg över hallgolvet i riktning mot sitt kontor, elegant undvek han att sätta den högra foten i en väska med gamla träningskläder som någon kastat mitt på golvet. Han skulle just lägga handen på dörrhandtaget till kontorsdörren när en våldsam smärta skar igenom hans kropp. Han kvävde impulsen att skrika rakt ut när en blå legobit borrade sig djup in i hans hålfot. Han väste irriterat och sparkade iväg legobiten in i ett hörn.

Han öppnade sakta dörren och steg in. Äntligen. Han sjönk ned i den bekväma kontorsstolen och loggade in sig på datorn. Ur den översta skrivbordslådan fiskade han snabbt upp en godispåse som han lyckats smussla undan just för denna stund.

Att spela bingo online var inte bara ett simpelt nöje som då och då gav en liten men välkommen extrainkomst, utan snarare en passion. Men han visste att insatserna var enorma, för i ett hus fullt av tonåringar finns ingen nåd att få och det skulle det inte bli vackert om han nattliga äventyr avslöjades.

Hunger

Med ett ryck slet han upp dörren. Ögonen nästan glödde när de genomsökte det lilla trånga utrymmet. Hungern slet i hans mage och och handen darrade när han föraktfullt föste undan en yoghurt med jordgubbssmak och trevade vidare längst in i kylskåpets mörkaste hörn på jakt efter föda.

Där - längst inne i hörnet bakom apelsinjuicen finner han det han söker - keso.

Med ett morrande läte, som en hungrig hund som vaktar sitt byte, kryper han ihop på en av stolarna i köket. Han sliter av locket på paketet och börjar äta - hela tiden på sin vakt mot eventuella snyltare. "My precioussss", väser han mellan de glupska tuggorna naturell keso.

"Älskling, du kanske skulle behöva ett par koppar kaffe nu... barnen börjar bli lite rädda."

Han vänder sakta upp sina rödsprängda feberglansiga ögon mot henne och nickar snabbt.

"Kaffe gott." väser han med keson rinnande i mungipan.

Han tar emot kaffemuggen och tar ett par djupa klunkar, "Snart lunch?".

"Ja älskling. Det är snart lunch."

"Lunch bra."

Det är dags

En liten flickas kommentar på naturhistoriska museet i Göteborg:

– Oj! Kolla!! Den är nästan lika stor som du!

Den då treåriga flickans lilla pekfinger riktades mot en uppstoppad späckhuggare på drygt två ton.

Ok, det är dags att banta.

Två skivor rökt bog till frukost känns fortfarande inte som något att se fram emot. Lunchen är inte så sexig den heller utan består numera av kött i olika former och en bedrövlig massa sorgliga, fuktiga gröna blad som för tankarna till gräsklippning eller kaninen Pancakes sommarbufféer.

Jag försöker intala mig själv att det där med potatisgratäng är rysligt överskattat och inte alls särskilt gott – och pizza, vem gillar egentligen pizza??

Atkinsdieten är numera det som gäller för mig.

Visst kan det låta nästan lyxigt när man säger att - Jag är bantar, så idag tar jag bara två stekta fläskkotletter med smält mozzarella och tomatskivor till frukost… men faktum är att efter ett par veckor börjar man faktiskt sakna havregrynsgröt och mackor.

Det som håller mig uppe och gör att jag med en dåres envishet fortsätter äta dessa orimliga mängder med proteiner och fett är att det faktiskt fungerar. På två veckor har drygt 5 kilo av mig bara försvunnit. Jeansen sitter inte lika hårt runt magen och en av hakorna börjar sakta försvinna.

Mitt mål är att nästa gång jag besöker naturhistoriska museet ska jag i alla fall inte skrämma bort sälarna

Slut med mobilen i klassrummet.

Idag kan man läsa i Karlskogas tidningar att det nu är förbjudet att ta med sig mobilen till klassrummet. Detta beror enligt en av de intervjuade lärarna på att "Elever tar emot SMS under lektionstid och fokus hamnar mer på mobilen än på undervisningen. Elever upplever kommunikationsstress när de känner att de måste kolla av mobilen med jämna mellanrum. Det kan skapa oro i stället för studiero."

Visst vore det trevligt om skolan var så intressant att eleverna var mer fokuserade på att aktivt delta på lektionerna än att kolla sina mobiler…

BMI till frukost

”Får jag mäta din midja?”
Jag hinner knappt svälja den första koppen kaffe på morgonen innan hon kommer sättande med ett måttband i högsta hugg. Givetvis har hon suttit och surfat och hittat en BMI-tabell som utförligt beskriver hur alla människor bör vara skapta och vilken vikt man ska ha för ett långt och lyckligt liv.
Givetvis sätter jag mig omedelbart på tvären mot detta och försöker undkomma måttband och vågar genom att direkt erkänna min övervikt. Det brukar i normala fall funka att säga att ”Javisst älskling, jag vet att jag väger för mycket men på måndag ska jag ta tag i det och gå ned 20 kilo”. Nu kanske jag inte behöver gå ned riktigt så mycket, men om man överdriver lite så brukar svaret bli att ”inte behöver du gå ned så mycket, men lite grann vore nog bra”. Sedan glöms saken bort i några dagar.
Den här morgonen kom jag inte undan lika lätt. Som svar på mitt: – Javisst älskling… fick jag till min stora förvåning fick jag höra ett riktigt brandtal med en inlevelse som hade fått Churchill att gå ned fem kilo av ren avundsjuka om hur viktigt det är att inte bli för överviktig. – Diabetes, ledförslitning, hjärtproblem… mässade hon. – Det är inte för sent, du är fortfarande ung …
Till slut kunde jag inte låta bli att skratta och då insåg även hon att det kanske var att ta i lite i överkant.
– Kom, sa jag så går vi ut i trädgården och tar en kopp kaffe till.
– Jag kommer, häll upp en kopp åt mig också.
Jag fötränger tanken på hur gott det skulle vara med liten bulle till kaffet när jag kliver ut i morgonsolen med kaffekopparna.
Kanske kommer jag att klara mig undan måttbandet ytterligare ett par dagar men jag känner mig rätt säker på att när jag minst anar det så ligger det på bordet och väntar på mig.

Klassiska köttbullar

Ok, idag blir serveras det bara köpta, frysta köttbullar och pasta. Köttbullarna är av modell "Klassiska av husmanstyp". Det kanske inte är jättespännande men det som gör det mer intressant är när man läser på förpackningen vad de innehåller. "Klassiska köttbullar" framkallar hos mig sinnebilden av en gammal husmor som verkligen kan matlagningens alla konster, en rejäl kvinna med hucklet på plats och med sleven i högsta hugg. Men när jag läser innehållet i köttbullarna känns det lite underligt att föreställa sig hur det på burkarna i denna matlagnings urmoders kök står - mjölkpulver, köttarom och vasslepulver - att hon dessutom skulle fritera köttbullarna i vegetabilisk olja av palm känns också lite konstigt. Kanske är inte Klassiska köttbullarna så klassiska som man kan önska.
Nåja, det går iallafall att äta dem...

Filmkväll med hela familjen

Popcornen smattrade i mikrovågsugnen i köket, colan stod på bordet och de två hyrda filmerna låg och väntade på DVD-spelaren, kuddarna i soffan var lagom uppfluffade och de stora mysiga filtarna låg redo att linda in någon i. Allt var klart för en riktig filmkväll tillsammans med barnen.
- Hämtar du popcornen, jag tror de är klara nu.
- Visst, säger du till alla att vi kör igång nu.
- Ok
- Kom igen nu så kör vi igång!
Från ovanvåningen hörs ett – ok, kommer… jag ska bara…
Filmen matas in i DVD spelaren och den första näven varma popcorn trycks in i munnen. Fortfarande är bara jag och hustrun på plats.
– Kommer ni eller…?!
- Chilla lite - jag bara …
Tio minuter senare är alla på plats. Standardutrustning för tonårstjejer är på plats, dvs båda tjejerna utrustat sig med två mobiltelefoner var (en telefon för sms och en för eventuella telefonsamtal) den vanliga fasta telefonen samt varsin bärbar dator.
Redan under filmens inledning kommer första frågan
– Vad är det som har hänt? Givetvis har en av tjejerna missat hela filmens upptakt och vem det egentligen handlar om, vem som är ”god” och vem som är ”Bad guy”.
– Om du tar och lägger undan alla prylar och kollar på filmen så kanske du förstår vad den handlar om.
– Jaja, tjata inte. Jag ska bara säga god natt till min lilla snuttis.
SMS-telefonens knappar smattrar hysteriskt medan jag försöker att berätta vad filmen handlar om.
- Va? Utbrister den andra tjejen. Jag trodde inte filmen hade börjat än. Varför har ni inte sagt något?
- Skojar du!! Vi har tittat på filmen i tjugo minuter och du har inte ens tittat! Kan du inte lägga undan telefoner och datorer och vara med lite istället?
- Vad sur du är? Jag har inte gjort något! Då går jag upp till mitt rum istället.
Hon packar ihop dator och sina mobiltelefoner, tar en näve popcorn och marscherar iväg med bästa bitch-minen.
- Kan du berätta igen vad som hänt, jag fattade ingenting när hon håller på så där.
- Ok, men då får stänga av dina prylar annars berättar jag inget.
- Det gör väl ingenting om jag har mobilen på ljudlös när vi tittar på filmen.
- Ja men det är något störande när någon sitter och SMS:ar hela tiden och sen får jag sitta och berätta vad som har hänt bara för att SMS:en är viktigare än filmen.
- Ja men då skiter jag också i filmen – jag kollar på mitt rum sen när ni är klara. Spara popcorn och dricka åt mig.
Även hon packar ihop sina prylar och försvinner upp för trappan till sitt rum där hon i ostördhet kan SMS.a, prata i telefon, chatta, titta på tv och skriva på sin blogg.
Tjugo minuter senare sover hustrun på soffan och jag sitter ensam kvar och har en mysig filmkväll.

Några vanliga missuppfattningar under ett sommarlov

• Sovmorgonen inträder först efter kl 13.00.
• Det är en förälders skyldighet att skjutsa sina barn under hela sommarlovet – oavsett tid på dygnet.
• Hårt kroppsarbete under sommarlovet, såsom att städa sitt rum eller plocka ur diskmaskinen, ska rikligen belönas.
• Nästan alla lärare på skolan har uppmanat eleverna att vila ut ordentligt under sommarlovet och bara ägna sig åt nöjen – att hjälpa till hemma är direkt olämpligt.
• Att planera ett poolparty tar lika lång tid som att planera städningen av sin garderob (inklusive tjat) – ca en vecka – och det är väl knappast rimligt att städa en hel vecka i sträck under sommarlovet?
• Att sola på poolkanten är minst lika jobbigt som att klippa gräsmattan – fattar du hur varmt det blir??
• ”-Vi har väl olika intressen hel enkelt – ditt är att måla fönster och snickra på huset medan jag hellre går på rockfestivaler”
• Ska jag vara hemma före kl 24.00!! Det är ju som ett fångläger! Ingen annan än jag några tider att passa under sommarlovet.
• Det är inte alls många som super på Peace and love – det kanske var det när du var ung men så är det faktiskt inte nu.
• Under sommarlovet är det inte föräldrarna som bestämmer

På gång igen

Efter en tids uppehåll, ja jag hade faktiskt tröttnat ur lite på att blogga, har jag efter en del uppmuntrande ord bestämt mig för att fortsätta att skriva lite på Gummifarsan igen.

Och så var äntligen allt att betrakta som konst

Jaha, nu har min törstande konstnärssjäl fått inspiration och ny kraft av "territorial pissing" . Jag överväger en ny fantstisk konstform "Art pissing" vilket handlar om att tvångstatuera misslyckade och obegåvade konstnärer i ansiktet. Jag har fullständigt tagit till mig de visdomsord som en del av eleverna på konstfack uttryckte "Jag ser det som ett trotsigt vardagsbeteende som syftar till att bryta normer."
Om nu någon av de konstnärer som fått del av min konst inte av någon anledning skulle uppskatta detta utan vill avslägsna den så kan ju samhället betala för det. Det kan ju inte finnas någon som helst anledning för konstnären att stå för sin "konst"....

Den plågade

Skriken ville inte tystna.
Det höga skärande ljudet av en plågad människa som skrek ut sin ångest och sin fasa trängde genom väggarna i det gamla trähuset. Han tryckte en kudde mot öronen för att försöka stänga det hemska ljudet ute. Han förstod att det snart skulle sluta och att han bara behövde stå ut en liten stund till. Den klagande rösten skrek nu ”Snälla, snälla” men ingen nåd verkade visas av hennes plågoandar. Skriken fortsatte.
Han slöt ögonen och tryckte kuddarna hårdare mot öronen. Plötsligt tystnade skriken. Han lättade på kuddarnas tryck och lyssnade spänt. Det var över.
Han lade sig tillrätta i soffan, tog en chokladbit ur asken på bordet och sa till sin hustru: Det här var nog det sämsta jag hört i en melodifestival hittills. Du ska se, den vinner säkert.
– Inte en chans, sa hans hustru. Ingen kan gilla en sån här låt.