lördag 6 mars 2010

Ska vi slå vad?

Hon tittade på honom med sin mest underfundiga blick, den där blicken som alltid gjorde honom lite osäker även om han visste att han hade rätt. Hon hade alltid varit extremt tävlingsinriktad och hatade att förlora, särskilt illa var det att förlora mot honom. Han log sitt varggrin, skakade lite på snusdosan och sa: Visst, kom igen bruden. Vad satsar du?

Hon var en gambler som gillade betting i alla dess former och när hon bestämde sig för att satsa så satsade hon högt. Den här gången tvekade hon en aning för hennes magkänsla sa henne att om hon gick ut för hårt skulle han kanske backa ur. Det ville hon verkligen inte eftersom hon var bergsäker på att hon hade rätt. Hon var i och för sig nästan alltid säker på att hon hade rätt men den här gången kändes det så starkt.

Han log fortfarande mot henne, lätt överlägsen och bekvämt tillbakalutad i soffan. – Hur blir det? sa han, ska du sätta något eller fegar du ur?

- Ok, jag satsar all tvätten i tvättstugan. Hon flinade skadeglatt och trodde att hon redan var säker. Han skulle inte kunna säga nej till det här eftersom det då skulle verka som om han inte tog sin del av ansvaret i hemmet. Tvätthögen var praktiskt taget redan hans.

- Jag är med! Dessutom höjer jag med en middag på söndag.

Hennes ögon smalnade och ett triumferande leende spreds sig över hennes ansikte. Segern var så nära att hon nästan kunde ta på den.

- Jag är med!

De satt tysta och tittade på klockan och telefonen låg på bordet framför dem. Plötsligt bröts tystnaden av en skarp signal från telefonen. Det var nu det avgjordes.

Hon tog snabbt upp telefonen och svarade.

- Ok, ok, ok, jag kommer. Vänta där så kommer jag.

Han gick ned på knä och knöt högra handen i den gamla anrika segergesten som män i generationer har använt för att visa sin överlägsenhet.

- HAHAHA!! Jag vann! Jag visste att någon av dem skulle missa bussen - igen.

Hon ställde sig upp och försökte hålla god min. – Ja det är i alla fall bättre att vi hämtar dem än att de ska gå från stan i den här kylan, eller hur?

Han gjorde segergesten igen. – Det känns nästan lika bra som när jag vann den där gången när vi spelade badminton, utbrast han. Hon stirrade ilsket på honom och väste – Du har aldrig vunnit över mig i badminton. Jag kan slå vad om …

Han slutade att lyssna. Det viktiga var inte att vinna – utan att vinna stort!