Och så var äntligen allt att betrakta som konst

Jaha, nu har min törstande konstnärssjäl fått inspiration och ny kraft av "territorial pissing" . Jag överväger en ny fantstisk konstform "Art pissing" vilket handlar om att tvångstatuera misslyckade och obegåvade konstnärer i ansiktet. Jag har fullständigt tagit till mig de visdomsord som en del av eleverna på konstfack uttryckte "Jag ser det som ett trotsigt vardagsbeteende som syftar till att bryta normer."
Om nu någon av de konstnärer som fått del av min konst inte av någon anledning skulle uppskatta detta utan vill avslägsna den så kan ju samhället betala för det. Det kan ju inte finnas någon som helst anledning för konstnären att stå för sin "konst"....

Den plågade

Skriken ville inte tystna.
Det höga skärande ljudet av en plågad människa som skrek ut sin ångest och sin fasa trängde genom väggarna i det gamla trähuset. Han tryckte en kudde mot öronen för att försöka stänga det hemska ljudet ute. Han förstod att det snart skulle sluta och att han bara behövde stå ut en liten stund till. Den klagande rösten skrek nu ”Snälla, snälla” men ingen nåd verkade visas av hennes plågoandar. Skriken fortsatte.
Han slöt ögonen och tryckte kuddarna hårdare mot öronen. Plötsligt tystnade skriken. Han lättade på kuddarnas tryck och lyssnade spänt. Det var över.
Han lade sig tillrätta i soffan, tog en chokladbit ur asken på bordet och sa till sin hustru: Det här var nog det sämsta jag hört i en melodifestival hittills. Du ska se, den vinner säkert.
– Inte en chans, sa hans hustru. Ingen kan gilla en sån här låt.