Det är dags

En liten flickas kommentar på naturhistoriska museet i Göteborg:

– Oj! Kolla!! Den är nästan lika stor som du!

Den då treåriga flickans lilla pekfinger riktades mot en uppstoppad späckhuggare på drygt två ton.

Ok, det är dags att banta.

Två skivor rökt bog till frukost känns fortfarande inte som något att se fram emot. Lunchen är inte så sexig den heller utan består numera av kött i olika former och en bedrövlig massa sorgliga, fuktiga gröna blad som för tankarna till gräsklippning eller kaninen Pancakes sommarbufféer.

Jag försöker intala mig själv att det där med potatisgratäng är rysligt överskattat och inte alls särskilt gott – och pizza, vem gillar egentligen pizza??

Atkinsdieten är numera det som gäller för mig.

Visst kan det låta nästan lyxigt när man säger att - Jag är bantar, så idag tar jag bara två stekta fläskkotletter med smält mozzarella och tomatskivor till frukost… men faktum är att efter ett par veckor börjar man faktiskt sakna havregrynsgröt och mackor.

Det som håller mig uppe och gör att jag med en dåres envishet fortsätter äta dessa orimliga mängder med proteiner och fett är att det faktiskt fungerar. På två veckor har drygt 5 kilo av mig bara försvunnit. Jeansen sitter inte lika hårt runt magen och en av hakorna börjar sakta försvinna.

Mitt mål är att nästa gång jag besöker naturhistoriska museet ska jag i alla fall inte skrämma bort sälarna