Förnedring

Han var fast. Han satt som i ett skruvstäd och tanken på att försöka ta sig loss kändes mycket avlägsen. Desperat försökte han vrida sig ur dess grepp men hur han än drog och slet så verkade det som om han bara fastnade än mer i dess obarmhärtiga grepp. Han kvävde ett rop på hjälp då han visste att det inte skulle göra saken ett dugg bättre, snarare försätts honom i en än värre situation. Den fysiska smärtan kunde han uthärda men de själsliga ärren efter detta skulle sent läka. På vingliga ben försökte han att ta ett par steg men smärtan som skar genom hans kropp fick honom att genast upp. Han lutade huvudet tungt mot väggen. Vilken mardröm. Han kände hur han började få svårt att andas.

Steg hördes nu i trappan – någon var på väg. Hans blick for snabbt genom rummet och sökte efter en flyktväg. Han drog in magen och blåste ut all luft ur lungorna för att göra sig smal som möjligt men insåg nu att det inte fanns en chans att ta sig loss. Han måste fly. Han lät sig falla framåt och tog emot sig mot golvet och rullade snabbt över på sidan. En öppen dörr till rummet bredvid kunde bli hans räddning. Han rullade snabbt över golvet och försökte komma in i skydd bakom dörren. Samtidigt kunde han höra hur stegen snabbt närmade sig den andra dörren och han hörde hur någon tryckte ned handtaget och lät dörren glida upp.

- Hur går det älskling? Kommer du i badbyxorna eller måste du köpa nya i år igen?

Förnedringen var total.