Familjespel

Visst kan man sakna kvällarna då familjen satt runt köksbordet och spelade spel tillsammans.
Alla kunde vara med och det fanns alltid plats en massa skratt och bus. De gånger man idag lyckas få ett par tonåringar att sitta ned och delta i ett parti monopol eller domino är ungefär lika vanligt som hår på ett ägg. Det sorgliga är att de inte vet vad de missar. Dessa stunder lever nog kvar hos de flesta i min generation som vuxit upp i denna tradition och minnena av den unika blandningen av triumfer, förluster och underbara revanscher med ostbågar, coca cola och lukten av nybryggt kaffe tenderar till att etsa fast och stanna kvar hela livet.
Visst, jag erkänner att jag tycker att det är grymt kul att krypa upp i soffan och spela en riktig omgång mot något av barnen på wii, käka chips och anta de utmaningarna som erbjuds i den världen, men någonstans gnager det i mig varje gång vi spelar för jag vet vad att dessa spelkvällar är mer flyktiga och snabbt försvinner ur minnet då det alltid finns ett nytt spel att spela.
Domino, monopol, Risk eller till och med Fia erbjuder så mycket mer helt enkelt – eller är det så enkelt att jag bara börjar bli gammal och promenaderna längs Memory lane inte alltid ger en korrekt bild – jag kanske bara kommer de stunder som var extra kul?
Njs, jag är nog bara gammal för visst var det kul?