Farsa eller Fantom?

”Pengar finns det hur mycket som helst, det är bara en fråga om vem som har dem för tillfället -just nu är det inte vi”, förklarade vi för barnen. ”Ni kommer ihåg mannen som sålde det nya köket till oss i våras, det är han som har pengarna nu.”
Så i år blev det ingen utlandsresa. Istället för vajande palmer, varma vindar och cappucino på mysiga caféer så fick det bli kusiner, Liseberg och Parken zoo i Eskilstuna.

Som alla vet så bor ju Fantomen i Eskilstuna, i Parken Zoo närmare bestämt. Vår femårige son har inga problem att köpa detta, så med dödskalleringen på ena fingret och ringen med det goda märket på det andra räknade han minuterna till mötet med Den vandrande vålnaden. Jag måste erkänna att Eskilstuna inte är den plats som jag sett framför mig när jag som ung läst tidningen Fantomen. Urbefolkningen ser lite annorlunda ut mot i tidningen och resan in till de djupa skogarna mot dödskallegrottan känns inte heller igen från Den vandrande vålnadens värld.
När vi väl kom fram fick vi se "Eskilstuna-Fantomen" komma klivande ur sin grotta.
Nu var det så att även självaste Fantomen inte heller stämde riktigt överens med min bild av Den Vandrande Vålnaden. När jag läste Fantomen som ung så var min bild av denna mystiske hjälte att han var ganska så vältränad, med svällande muskler och ”tio tigrars styrka”.

Men när jag stod där – öga mot öga med en superhjälte - så kände jag en viss samhörighet med honom. Den här versionen av Fantomen var inte så mystisk, hade liksom ”fallit ur” lite, yngre än jag, men trots sin tajta dräkt, randiga kalsonger och svarta mask så gick det inte att ta miste på att legenden hade lagt ut en smula och ett par hyfsade bilringar krönte nu pistolhölstret.
Åren går och Fantomen, som även han passerat de 40 har liksom som jag blivit både far(Kit och Heloise) och gummifarsa (Rex) för ett antal år sedan. Vi bor båda i en mindre stad i Sverige och grottan som han bor i har definitivt en del renoveringsbehov. Han har tre tonårsbarn vilket säkert gör att hans egen tid till träning, fritidsintressen och kampen mot elakingarna blir en aning begränsad. Föräldramöten, läxläsning och skjutsningar till barnens fritidsaktiviteter sätter sina spår - även om man är en hjälte. Detta i kombination med stilla hemmakvällar i grottan, ett par bra filmer och mycket god mat gör lätt att man växer på fel ställen.

Så även om vi farsor och gummifarsor har en tendens till att förändras lite genom åren, så kan det bakom kulmagar, höga hårfästen och grå kostymer finnas en äventyrlig, slumrande hjälte.

Det finns nätter då Fantomen lämnar djungeln och går på stadens gator som en vanlig man (Gammalt djungelordspråk)