Jag klarar nästan allt

Jag kan sitta på möten i timtal, med ett leende på läpparna och nicka instämmande på rätt ställen. Att hitta en gnutta inspiration eller finna något av intresse i en fem timmar lång föreläsning av en herre med fett hår och brun kostym är inte heller en omöjlighet för mig. Kvinnor i fotriktiga skor och praktisk frisyr som orerar om arbetsrätt eller fackliga intresseområden klarar jag lätt. Styrelsemöten och politiska debatter på lekmannanivå med munhuggande hobbypolitiker är en baggis. Tjafsiga föräldramöten, knattefotboll i ösregn, skjutsa hem tonårsbarn klockan två natten, titta på barnfilmer som Svanprinsessan, Bolibompa och Turtles kan inte rubba mig.
Jag kan läsa knastertorra programförklaringar från EU och statistiska rapporter från SCB utan att somna.

Varför?
Jo, jag har vuxit upp med
Clownen Manne
Kapten Zoom
Lillstrumpa och syster yster på irrvägar
Vilse i pannkakan
Hajk
Drutten och Gena
Dallas
Pogo productions två timmar långa bildband (de med ett irriterande ”boing-ljud” vid varje bildbyte) i skolan om moräner, bergarter, Kinas industrialisering och den agrara revolutionen i Ryssland.
Gnisslande tavelkritor och skolkökets persiljejärpar och potatis med skinn på
Jag har gått i utsvängda w-jeans och batiktröja
Lyssnat på Cladde af Bullersam skrikande: Jausa Jausa! i radion

Vi har överlevt de mörka tiderna när Anita och Televinken tillsammans med Boktipset dominerade barnprogrammen.
De mediala styggelser som min generation upplevt har inte bara gjort oss tåliga och uthålliga, vi blev överlevare.
Jag vill bara säga att det känns tryggt att tänka tillbaka på vad vi sett nu när tv lanserar ”Stjärnor på is” och ”Sveriges bästa dansband” - men att se detta tror jag inte att jag klarar av.
Kan ingen komma på något nytt snart?
Snälla!