Låt oss ta död på all ungdomskultur!

Visst vore det mycket bättre om våra ungdomar gjorde precis som vi ville istället för att komma dragande med en massa egna initiativ. Eftersom vi, när vi var yngre, alltid gjorde som våra föräldrar ville och de som deras föräldrar, så borde ju våra ungdomar ta sitt ansvar och följa våra goda och stränga förmaningar.
Vi vuxna har ju alltid genom alla tider varit så bra på att organisera och lägga saker tillrätta. Ta rockmusiken – förr försökte ungdomar sig på att spela rockmusik i källare och garage runt i landet, ofta resulterade detta bara i ett enda stort oväsen som absolut inte hade med musik att göra. Då stegade studieförbunden in på arenan och tog tag i problemet. Äntligen fick ungdomarna lära sig spela musik så som den ska låta och i organiserad form. Att studieförbunden kunde tjäna en hacka på detta kunde väl inte vara mer än rätt, eller hur?
Nu har sedan ett par år tillbaka även TV tagit sitt ansvar och tillsammans med musikindustrin (eller om det är tvärtom) gjort det möjligt att inte bara utse de som har talang, rätt utseende och kan göra som de blivit tillsagda, utan ge möjlighet åt ungdomar att offentligt bli förnedrade och få alla sina förhoppningar slagna i spillror. Visst känns det fint att vi vuxna äntligen börjar få ett grepp om detta och redan på ett tidigt stadium kunna förhindra att talanglösa ungdomar försöker sig på att utöva musik. Musik handlar ju som alla vet i grund och botten endast om affärer. Det gör ju att det värmer lite extra när jag vet att skivbolagen inte behöver riska så mycket när de lanserar en ny talang utan att framgången redan har garanterats genom omröstningar och en massiv medial bevakning.
Nu när vi lärt våra ungdomar hur en artist ska låta, se ut och röra sig börjar det nog bli dags att lansera detta mycket framgångsrika koncept till andra delar av vår ungdomskultur. Med rätt inställning och bra finansieringsformer kan vi nog så småningom etablera en kulturell elit och hålla de talanglösa ungdomar som inte har något annat än ett brinnande intresse på ett behagligt avstånd.
Jag tror att det kan vara mycket lyckosamt att stämma i bäcken lite och köra lite offentlig förnedring och utslagning även inom andra kulturella områden som teater, konst och litteratur vilket säkert skulle kunna göra bra TV och bespara oss en massa obehagliga avarter inom det kulturella området framöver.