Konsten att förhala

Jag börjar bli bra på att skjuta upp saker.
Man ska göra det man är bra på – en del är grymma på att snickra, andra på att dansa rumba själv börjar jag bli en jäkel på att skjuta upp saker.
Det är inte så lätt som det låter, man måste sätta det i system för att det ska fungera riktigt bra.

Tre tonåringar i huset är mina mentorer. De vet inte att de är det, mentorer alltså, men jag har börjat studera deras mycket avancerade teknik när det gäller att förhala saker och nu börjar jag faktiskt förstå hur man på bästa möjliga sätt ska kunna skjuta upp något så länge att någon annan till slut gör det åt dem.
Om någon av mina mentorer har duschat för tredje gången under en förmiddag, och då, helt oförutsett, har drabbats av tre blöta badlakan i sitt rum, så gäller det att på ett så friktionsfritt sätt som möjligt få någon annan att hänga upp dessa. Det kan också vid eventuella protester från någon störande vuxen, vara bra om denna någon annan kan utgöra en bärare av eventuell skuld till det hela. Att bygga på något så simpelt som att ”jag har inte hunnit än men jag ska alldeles snart fixa det” gör inte att man kommer undan. Säger man så har man ju redan erkänt att man är skyldig till detta och har senare svårt att klara sig ur det. En fungerande process bygger på tre steg:

1. Neutralisera.
Se till att lägga bevisen på neutral mark. Detta innebär att snabbt förpassa handdukarna ut i hallen utanför det egna rummet (gärna närmare något syskons dörr än den egna).

2. Förvilla
Om någon skulle fråga vem som slängt dessa där svara då mycket vagt och lite undflyende och byt samtalsämne, typ ” Mmm, vad då för något? Mormor ringde tror jag, du skulle nog ringa upp henne. Det var inte jag som svarade i telefon men jag tror att det var så.” Detta gör att den irriterande vuxne tappar lite fokus och frågar mer runt telefonsamtalet och vem som hade svarat. Givetvis ger detta möjligheten att skylla på någon av de syskon som för tillfället inte är hemma, vilket ger en direkt tidsvinst.

3. Fördela
Om den vuxna nu skulle kräva att de blöta handdukarna omedelbart ska hängas upp på avsedd plats – förneka allt och skyll på den som svarade i telefonen. Därefter säger du med bestämd röst att” Jag kan ta upp den handduk som är min men jag tänker inte städa efter andra” Detta innebär inte att du ska ta upp handduken utan bara flytta den från golvet till en stol i närheten eller tillbaka till ditt rum. Sen återgår du till steg 1.

Har man som vuxen genomskådat detta ger det stora möjligheter till förändring i hemmet. Vad sägs om att du precis kommit hem från jobbet, lagat mat och satt dig ner för att äta och när ett av barnen - för omväxlings skull - måste ha skjuts till en kompis som bor ca 500 meter bort. Eftersom barnet var tvunget att städa efter syrran/brorsan som hade släng blöta handdukar på golvet i hallen så är tiden mycket knapp. Barnet deklarerar med hög stämma att ”Jag verkligen kämpar för att hålla efter men de andra bryr sig inte – kan du skjutsa mig nu för annars hinner jag inte”. Nu vet jag att det inte är så att barnet är lat, utan det beror på steg 3 i en pågående process.
Det är nu möjligheten att kontra uppstår. Jag svarar ”Mmmm, nu eller..? Jag vet inte om mamma skulle ha bilen senare. Förresten, jag tror att din kompis ringde förut men det var inte jag som svarade så jag vet inte om du skulle ringa upp. Bäst att du ringer och kollar.
Följ nu bara processen och om du råkar använda förbjudna ord som ”ja, nej, min, din” så börja bara om på steg 1 igen.Att förhala och skjuta upp saker kommer att ge dig som tonårsförälder ett mycket lugnare och mindre hektiskt liv. I alla fall tills den dag du blir avslöjad.