Kreativa olikheter

Visst låter det bra när man beskriver våra olikheter som kreativa. Det låter mindre bra med intressekonflikt, uppror eller fullständigt kaos.
Att jobba som jag gör, med att utveckla nya projekt som ska driva på utvecklingen i en organisation, eller skapa bättre förutsättningar för förändring, så är de kreativa olikheterna mellan de inblandade något som ofta är positivt.
Hemma, i min familj, är det ofta mängder med kreativa olikheter som möter en så fort man kliver innanför dörren, dessa tenderar till att inte alltid vara lika positiva. Ofta är det något av barnen som har ett mycket kreativt uppslag som markant skiljer sig från något av de andra barnens uppfattning om vad som är kreativt och vad som bara är dumt. Det kan handla om att lillasyster plundrat storasysters garderob och på ett mycket kreativt sätt utökat sina möjligheter att styla sig inför dagens aktiviteter. Storasyster brukar ha en lite annan syn på detta och kreativt är ett ord som hon mycket sällan använder i dessa situationer.
Här kommer ord som intressekonflikt, uppror och fullständigt kaos att bättre beskriva systrarnas kreativa olikheter.
Som far i huset så får man i dessa situationer ofta flera sekunder på sig att sätta sig in i problemet och rättvist lösa den uppkomna situationen på ett pedagogiskt och kreativt sätt. Detta har dock aldrig lyckats, men med en dåres envishet försöker man alltid först att avdramatisera och hitta en för båda acceptabel lösning. Men när jag efter att ha i två timmar lyssnat på deras munhuggande tittar på klockan och inser att det gått 10 minuter sen det började, så begår man lätt misstaget att säga något i stil med ”lämna tillbaka syrrans kläder nu och fråga om lov innan du lånar något nästa gång”.

Att säga något så ogenomtänkt i dessa lägen är ungefär som att släcka eld med fotogen. Så fort jag sagt detta inser jag mitt misstag och försöker öppna munnen för att utveckla en tanke om äganderätt och ”fråga först”. Försent. Lillasyster levererar omedelbart en historisk tillbakablick där alla oförrätter som begåtts av storasyster under de senaste 5 åren, presenteras i en rasande fart. Detta är givetvis inget som en storasyster låter passera obemärkt utan en minst lika diger lista över lillasysters försyndelser radas snabbt upp och avslutas med diverse artighetsfraser som jag helst inte återger här.
Att påtala att ingen är bättre än någon annan och att de båda brukar plundrar sin mors garderob och sminkväska är en tanke som jag snabbt överger då det knappast skulle underlätta medlingen.

I dessa lägen är det lätt att uppleva positiv stress. Ja om man ställer upp på att positiv stress är något som gör att du inser att du snabbt är i behov att förändra din situation – och faktiskt gör det.
Om två arga lejon försöker äta upp dig och du känner att du inte riktigt är bekväm i den situationen, att den skapar en viss ångest, att du vill förändra något, så upplever du en positiv stress och du springer så fort du kan för att undfly lejonen. Negativ stress upplever du om du inte trivs i situationen men heller inte förmår att dig att förändra något.

Vi dessa tillfällen brukar jag med en myndig stämma deklarera min absoluta ståndpunkt och säga de förlösande orden: ”Sluta tjafsa nu, ni vet vad som gäller så lös det här.” Sen gäller det att snabbt ta sig därifrån innan någon annan kreativ olikhet uppdagas.